Avtryckaren

Avtryckaren

"the Avtryckarblog"

...

Jahaja

OrdenPosted by R. Fri, October 09, 2009 08:41:53

Jaha, så satt jag där vid datorns bleka ljus och skulle svara på ett mail från min yngre bror... Jag sluddrade på tangenterna och iväg, utom räckhåll, med ljusets hastighet (nästan) for ett blankt, inehållslöst mail iväg - vips! Vad får jag tillbaka? Jo, detta:

-------------------------------------------------------------------

Jaha. Vilket intressant mail.
Låt mig se…du känner dig lite tom idag alltså. Eller som ett vitt oskrivet ark!
Ny dag nya möjligheter. Eller är det snö i Sunne? Har du fått mjäll? Skall du flytta till Sibirien?
Eller är det en ”jag skiter blankt i allt dag”.
”jag svarar på mailen, men jag vägrar skriva något.”
Ja. Ett tomt ark skapar onekligen fler frågor än ett fullklottrad ibland.

I ovisshet. Likt en blind fallskärmshoppare.
Så dinglar jag nu sakta nedåt.
I ovisshet.
Likt ett kreatur som bländas av vårens första strålar.
I blindo ut på ängen.
Som en vilsen pennförsäljare. Hålslagen och perforerad.
Irrandes bland hyllorna.
Trasig kompass.
Ett vitt ark.
Mådä mådä.

-----------------------------------------------------------------------

Det har onekligen sina sidor att ha en fantasifull broder, men det livar definitivt upp smiley

  • Comments(0)//blog.fingeravtryck.se/#post51

Årstider

OrdenPosted by R. Thu, October 08, 2009 15:18:59

Här var det mera byrålådsfynd. Skrivet vid nyår 2000..

-----------------------------------------------------------------------------

Vita stjärnor, fallna vinterdroppar

faller modigt utan fallskärm

Allt är stilla, mjukt och bäddat

med vinterns bolster

fyllt av snökristaller, var och en unik

Ingen är den andre lik

Blickar upp mot bergen, ner mot sjön

I mitt hjärta river stormen fram

Alla varför, om och när och hur?

När jag tänker på gullregn och syreners tid

då tänker jag på Dig

Då kärlek spröd bröt fram ur frusen jord

men...

Du var en annans, ja blott lånad

Den blomman, färgad röd av kärlekstrånad

den slog ej ut

Nej, den sveddes ner av vind och torka

Sorg och vemod fyllt av saknad

Hur länge ska jag orka?

Ett varmt sommarregn rullar nerför kinden

Torkas även det av vinden

Min kärlek slocknar aldrig

utan lever kvar för Dig

Den vackraste och skönaste jag mött...

  • Comments(2)//blog.fingeravtryck.se/#post50

Vinterdikt

OrdenPosted by R. Thu, October 08, 2009 15:07:01

Här hittade jag något jag skrev mitt i vintern, en stjärnklar midnatt strax innan nyår...för mååånga år sedan. Till vem? Säger jag inte smiley

---------------------------------------------------------------------------------

Stärnan lyser över åker över äng

Inte kunde jag då ligga kvar uti min säng

Av glädje formas vackra ord av allehanda slag

Ännu är det natt, men ändå nästan dag

Jag är nog varken groda eller prins

Vill bara säga "Tack för att Du finns!"

27/12 -00

  • Comments(0)//blog.fingeravtryck.se/#post49

Novembersvek

OrdenPosted by R. Thu, October 08, 2009 15:01:48

I helgen satt jag och tittade i gamla dagboksanteckningar och annat. Bl.a. hittade jag några ord jag totade ihop efter ett uppenbart november-svek...

----------------------------------------------------------------------------------------

Står här svartklädd i fuktig natt

Väntar bakom skuggad gran och fur

Känns som att leka vuxnas variant på småttingars tafatt

Väntar, fryser, blöt om foten min

Väntar liksom jägaren på en aning tur

tiden kryper sakta som i lim

Tankar rusar runt mitt sinn

Vet att kvinnan min i huset väntar på en annan gäst

Jag vet nog vem det är, men tiga är nog allra bäst...

Hör bilen komma rullande i gruset

Kroppen huttrar genomfruset

Ljuset letar blint med gula fingrar genom dimmigt mörker

Trevar genom grenarna, fumlar i mitt hår, speglar sig i glaset

Bilen slocknar, sekunderna står still

Okänd man som sakta kliver ur

Resa mig och ropa, det jag vill

Han går i gruset fram

för att möta kvinnan som jag förra veckan kysst

Knackar, väntar, knackar väntar

Dörren rasslar, glider upp

Släpps in som väntad gäst

In i huset, in i värmen

där är fest

Jag står kvar, dröjer ännu en stund. Båda fötterna är blöta nu. Tänker, tror mig veta, inser.

Droppar fyller kärlet, men brister ej i gråt. Hjärtat fyllt av visshet. Mitt liv är värt något bättre, något ärligt, härligt, inte så här förfärligt.

Skönt att ströva in i mörkret, bort från sveket, men saknar ändå smeket.

Lögnen är som långsamt mord, skär små ärr i hjärta, skapar länge svårläkt smärta

Bara fyra mil hem. Bara fyra mil.

Snart är jag långt borta... Långt och länge...

Alltid...

Aldrig mer!

  • Comments(0)//blog.fingeravtryck.se/#post48

Test

OrdenPosted by Anna Tue, January 09, 2007 10:56:02

Jag bara test bloggar lite för skojs skullsmiley

  • Comments(3)//blog.fingeravtryck.se/#post4